fridahoglid

Den bästa stunden på dagen är när jag genomfört en springtur och sätter igång med att stretcha. Det är en tid för mig själv, bara mig själv. Det är helt knäpp tyst runt om mig förutom vinden som blåser i palmbladen och poolsvattnet som kluckar mot kaklet. Det är becksvart och det enda som lyser runt om mig är månen och de små lamporna som är monterade längs gångbanan till ytterdörren. Det är en kombination av känslan att vara nöjd över ett bra träningspass - den sköna smärtan av muskler som sakta men säkert töjs ut och att för varje gång märka att man förbättrats.
Jag blir mer och mer peppad för att förbättra min kropp till den bästa möjliga versionen av sig själv utan att ta ut mig eller göra extrema förändringar. Man vill ju inte tröttna!
När jag ser mig i spegeln ser jag förändringar som nog bara är synliga hos mig själv och jag känner mig oerhört nöjd över vad jag presterat. Jag gör det för min skull. En känsla som är galet underbar! Självskänslan ökar och jag kommer närmre mitt mål - att må bra över mig själv inombords som utanpå. Det är en långsam process men den finns där och den blir starkare från dag till dag.
Efter många om och men känns det som att det nu är dags att må bra, över mig själv dvs. Sluta leva i det förflutna, sluta älta, börja leva, börja njuta. Ta vara på det du har istället för att se problem och hela tiden leva för ögonblicket. Kanske var det bättre förr. Kanske inte. Kanske blir det bättre i framtiden. Kanske inte. Ingen vet, så gör det bästa av nuet i alla lägen. För just nu kommer alltid vara just nu och om blott en sekund är den stunden borta. Tog du vara på den? Den kommer aldrig tillbaka. Jag tror på att det blir vad man gör det till, vill man inte se det positiva med det som komma skall, ja, då kommer man inte se det positiva. Det gäller att inte förlora sig själv, i slutändan så är det ju dig själv du måste leva med under hela livet så det är dags att sluta förstöra sig själv med elaka och onödiga tankar.
Mamma sa till mig att det gäller att leva i nuet, gjort är gjort. Det som hänt är numera i det förflutna, lämna det där. Det är precis vad jag skall göra. Sluta hänga upp mig på saker som tyngt ner mig, människor som stulit energi från mig och onödiga händelser som alltid kommer finnas någonstans i det förflutna. Jag har sakta börjat inse mitt eget värde, vilket är otroligt viktigt hos mig. Att inse att det inte handlar om bekräftelse från andra för att man skall må bra och känna sig bra. Det är bekräftelsen från en själv som är det viktiga och den jobbar jag på varje dag. Jag tycker om den jag är som person idag och det är en bra bit på väg. Jag är på väg. Jag skall aldrig någonsin låta någon annan få mig att känna mig som något annat.

För första gången på en väldigt lång tid känner jag att alla pusselbitar börjar falla på plats och jag mår bra, på riktigt.  

Liten Frida.
Det var lätt på den tiden.



15 år. Halvstor, halvfjortis.
Trodde jag ägde hela världen och visste allt.


Idag.
Klivit in i vuxenvärlden, självständig efter ett halvår på andra sidan jorden. Kommit fram till att jag inte vill vara någon annan än just mig själv samtidigt som jag har en bit att gå, jag är inte riktigt där än. Förmodligen kommer jag alltid ha en liten bit kvar att gå. Nya mål kommer alltid dyka upp. Men jag är iallafall nöjd.

Jäkligt skön känsla kan jag lova.