fridahoglid

Lucas ligger och sover och så fort han vaknat tänkte jag att vi kan gå ner till affären och handla lite. Idag regnar det så det är sådär fuktigt i luften och bidrar till att jag får finnar lite överallt. Åh, jag som trodde att man skulle få bättre hy när man går utan smink dagarna i ända. Vilket är väldigt skönt faktiskt! Enda sedan jag var 12 har jag haft komplex för min hy och redan i femman började jag få acne och har sedan dess aldrig känt mig bekväm utan smink. Något jag kanske ångrar nu när jag tänker tillbaka, jag menar att försöka dölja finnar när man är 12, kan ju knappast ha gjort det bättre. I åttan var det nog värst, och jag hatade det och blev förbannad för jag var den enda bland alla som hade finnar (Iallafall var det så jag kände). Så himla orättvist tyckte jag det var. Det blev så där att jag var tvungen att sminka mig, utan mascara blev jag naken, kanske inte ful, men jag kände ändå att skulle jag visa mig, skulle andra tycka det och ja, säkrare med en mask på. När jag blev tillsammans med Calle hade jag jättesvårt för att visa mig utan smink och i början vågade jag inte ens tvätta av mig det. Hur sjukt är inte det? Då gick jag i nian.
Hemma i Sverige har jag alltid smink så fort jag skall göra något. Här nere bryr jag mig inte om det, bara på helgerna. Ta det inte fel nu, jag tycker det är himla roligt med smink och jag älskar att sminka mig och göra mig fin! :) Tycker bara att det är helt sjukt hur något så ytligt kan påverka en såpass mycket. Det är inte förrän nu, sju år senare jag känner mig bekväm och i stort sett blivit av med mitt envisa tonårskomplex.
Så, nu har det här inlägget skenat iväg och blivit mycket längre och mer insnöat än vad jag planerade. Så där sätter jag punkt!

Jag just nu, utan smink.

Juste ja, jag har ju förändrat mig lite.

RED